Bjäre som jag ser det...

... fortsättning

Jodå. Förspelet hade inträffat ca 30 år tidigare
Det hela utspelades 1961. Sverige skulle möta Italien i Davis Cup i Milano. I Svenska laget fanns en ung och lovande spelare - Janne Lundqvist. Han hade varit reserv, då Sverige tre år tidigare spelade DC mot Italien. I just Milano! Han hade upplevt atmosfären. Den fanatiska publiken. Domarna, som svenskarna hade ”synpunkter på” ! Milt uttryckt !!! På kvällen före matchen hade hela laget förstås funderat över hur man skulle ta sig an sina mycket meriterade motståndare – och publiken! Hur det snacket gick vet bara de som var med, men enligt ungdomstidningen ”Buster” skall Janne ha sagt någonting om att ”något måste man väl hitta på”. Då var det ingen som fäste sig särskilt vid det.
Janne mötte Nicola Pietrangeli – av många ansedd som världens då främste grusspelare. Så är matchen igång. Det är nu lappen kommer in i bilden. Mellan bollarna händer det att svensken då och då plockar upp något ur fickan. En liten papperslapp! Under några korta ögonblick inför serven tycks han läsa något som är skrivet på lappen! Sedan stoppar han ner lappen i byxfickan och fortsätter spelet. Det där upprepas. Gång på gång. Dessutom: Efter varje sådant ”studium” av den lilla papperslappen tycks Janne spela allt bättre. Alla undrar: vad står det skrivet på den där lappen? Nyfikenheten blir för varje sådan ”läsestund” allt större. Efterhand som matchen pågår, övergår nyfikenheten till irritation hos den italienska publiken. Under presskonferensen efter matchen är det givet vad den första frågan kommer att handla om: Lappen!! Står det något skrivet på den? Vad??
Janne behöll hemligheten. Det fortsatte han att göra. Trots idoga övertalningsförsök från media och allmänhet. Lappen blev en stor grej i media. Som nämnts ansåg tidningen Buster att den var så stor, att ett nummer ägnades helt åt denna händelse.
Tilläggas kan att Janne Lundqvist vann matchen - 6-2, 7-5, 1-6, 6-4. Det var tillräckligt stort och sensationellt för att vara den riktigt stora grejen i media efteråt. Allt det där hände sålunda 1961. Många år senare - 1998 - ringde Janne till oss i Tennis-museet i Båstad. Han undrade, om vi var intresserade av att få ”lappen i Milano”. Det var vi givetvis! Strax efteråt kom papperslappen med posten - väl förseglad inom glas och ram. Lappen var vikt så att texten kom på baksidan och sålunda var omöjlig att läsa. Hemligheten var fortfarande väl bevarad….
En kort tid därefter skulle Sverige återigen spela Davis Cup mot Italien! I Italien! I Milano!! Nu dök ”Lappen i Milano” åter upp i minnet hos bl.a. mediafolket. Så kom det sig att såväl svensk som italiensk TV kom till tennismuseet i Båstad och gjorde reportage om denna lapp. Det blev naturligtvis en enorm reklam för museet. Under en lång tid därefter blev den i särklass mest vanliga frågan från besökarna: ”Var finns lappen i Milano”? Så konstigt kunde det alltså bli, att en liten skrynklig papperslapp under en tid blev det mest efterfrågade föremålet i Sveriges Tennismuseum i Båstad!!

* * *
Läs mer om Båstad och tennis i boken Så blev Båstad tennis. Se under rubriken Böcker